När jag läser en bok som C. Peter Wagners Warfare Ptayer - What the Bible says about spiritual warfare blir jag både fascinerad och skrämd. Jag blir inte skrämd av det faktum att det skulle finnas en andevärld, men jag blir lite rädd för att bli alltför världsfrånvänd. Rädd för att bli en person "som ser demoner överallt", en överandlig person. Jag kan förknippa hållningen med saker som att bränna skivor och böcker, kasta ut TV:n och "leta upp" saker i hemmet som kan vara hemvist för demoner och sedan förstöra dem. Jag kan få funderingar över hur ett sådant utövande av den kristna tron kommer att påverka mina  barn.

Samtidigt är jag inte helt beredd att ställa mig helt i andra diket heller. Jag har ofta hört kommentarer om hur svårt det är att nå ut med budskapet om Jesus i visa regioner och hur mycket lättare det är på andra ställen. Vid ett flertal tillfällen har jag upplevt hur kristna samlas för att be inför möten, kampanjer osv. Där man seriöst ber om att det även ska vara öppet i andevärlden. I dessa sammanhang deltar emotionellt balanserade kristna som lever helt trovärdiga liv.

Hur mycket fokus ska man då ha på den andliga dimensioner? C. Peter Wagner citerar C.S Lewis som är en av mina favoritförfattare och favorittänkare:

"There are two equal and opposite errors into which our race can fall about the devils. One is to disbelieve in their existence. The other is to believe, and to feel an excessive and unhealtthy interest in them. They themselves are equally pleased by  both errors, and hail a materialist and a magician with the same delight."

(från The Screwtape Letters)

Wagner fortsätter sedan sin bok med att resonera kring hur man ska utrusta "krigarna", de personer som ska ta en mer direkt kamp  med de mörka makterna. Han presenterar en grundtes i form av ett diagram som på y-axeln har "Drawing near to God" och på x-axeln "Outward". Outward refererar till ett begrepp som han kallar "Satanward" det vill säga hur mycket du konfronterar de onda makterna i bön. Grundtesen är att du alltid måste se till att ligga högre på y-axeln än på x-axeln. Annars riskerar du att få stryk och det rejält. Jag kommer sannolikt att återkomma till komponenterna i hur man utrustar sig som andlig krigare. Jag tycker mig se en del allmängilitiga komponenteri det Wagner beskriver, det handlar bl.a om ett disciplinerat böneliv och helgelse.

Jag avslutar idag med ett citat som blev en tankeställare för mig. Det handlar om hur vi ibland, kasnke t.o.m ofta har svårt att avsätta tid för bön och att vi ibland (åtminstone känner jag igen mig själv) kan betrakta bön som hårt arbete.

"Many Christians have the same attitude toward personal prayer. There always seems to be something more urgent to do. Time for prayer is scarce because other activities have higher priority. Some even make the statement that 'prayer is hard work'. I have a difficult time understanding this if the essence of prayer truly is a relationship of intimacy with the Father. It would be like me saying, 'Spending time with my wife Doris, is hard work.' I would never say that for two reasons.First, it is not hard work; it is pure joy. Second, if I did say it, she would take it as an insult, and I wouldn't blame her. Could it be that God might take such an attitude as an insult also?"

Mer om bön kommer framöver.