Dagen inlägg har hämtat inspiration ur två vitt skilda artiklar som jag läst idag. Den ena mer jobbrelaterad och den andra ur Icakuriren. De tankebanor de gett upphov till får/ska inte tolkas som att jag ser några kausalsamband mellan Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och brister i gudstro eller något liknande. Men följ med så får ni se hur jag tänkt.

Den första artikeln jag läste var en debattartikel i tidningen Psykisk Hälsa, en tidning som jag uppfattar som en psykodynamisk bastion i svensk psykiatri. Artikeln problematiserade en del kring själva definitionen på ADHD och som en följd av detta lyfte den fram andra förklaringsmodeller, varav olika former av brister i anknytningen är en alternativ förklaringsmodell. Avseende anknytning finns det kanske två huvudfåror, den ena handlar om att barnet med en medfödd neurofysiologisk förändring (ADHD) är svårt att knyta an till. Den andra att det är brister i föräldrarnas förmåga att skapa anknytning som orsakar problematiken.

Artikeln i Icakuriren var en artikel om fenomenet Blondinbella, där hennes livsfilosofi och även hennes tidning Egoboost presenterades. Förvisso hade jag hört talas om Blondinbella tidigare, men inte riktigt förstått vad hon stått för och hur kontroversiell hon var.

Den tanke som slog mig som en gemensam nämnare för de bägge artiklarna var egofixering och bristande ömsesidighet. Hur fick jag nu ihop detta? Först och främst är det mycket viktigt för mig att betona att detta bara är lösa asociationsbanor helt utan vetenskaplig grund eller vetenskapliga anspråk. Det är bara "tankefigurer" som kom för mig.

Den ena tankefiguren tog avstamp i begreppet bristande anknytning i kombination med starkt ökande förekomst av ADHD. Där jag tänkte som så: VI lever i ett samhälle som i mycket hög grad prioriterar jaget och de egna behoven. Ett samhälle som också är uppbyggt för att ge snabb behovstillfredsställelse. På ett sätt lever allt fler av oss ett liv på kredit eftersom vi inte orkar spara då detta innebär att få skjuta upp sin behovstillfredsställelse. Förvisso betonas flexibilitet och social kompetens som viktiga framgångsfaktorer - men det är just det att det är framgångsfaktorer, det blir verktyg att använda för att nå framgång eller få det jag vill ha. Det finns också en aspekt av att optimera våra barns uppväxt. Detta i så hög grad att jag ibland kan vara rädd att vi inte ser våra barn bland alla aktiviteter. Det är nästan så vi läser oss till våra barns behov snarare än känner in dem. Är behoven sedan inte i samklang med normen för dagen (satt av experter och/eller förskolor/skolor) måste barnet snarare än kraven och miljön modifieras. Nu spetsar jag till det, vilket jag är helt medveten om. Men jag får erkänna att jag själv i vissa avseende varit ett offer för denna typ av tänk. En annan del har handlat om att jag tänkt att det går att leva mitt liv som före barnen + ett nytt barnapassat liv samtidigt. Möjligen skulle dessa faktorer kunna påverka relationen vi har till våra barn.

Nu till Blondinbellas filosofi som jag tolkar som att: Världen är ett smörgåsbord. Ta för dig av det du tycker om. Förverkliga dina drömmar. Ha kul. Bli framgångsrik. Och sedan ge ut en tidning med titeln Egoboost - det säger något om vilken världsbild man har, även om det kanske inte är menat att tas bokstavligt. Men konceptet har blivit mycket framgångsrikt hos den unga kvinnliga befolkningen.

Sammantaget speglar det en värld där egoperspektivet är det styrande i kombination med snabb behovstillfredsställelse. Åtminstone är det så den påverkar mig många gånger och jag måste ofta aktivt arbeta på att bryta mig ur det perspektivet.

Som kontrast till detta tycker jag att det kristna perspektivet känns välgörande: Det handlar om relationer. Att älska sin nästa. Sätta andra före sig själv, samt att förneka sig sjäv för att finna sig själv. Jag tror att detta perspektiv skulle kunna tillföra mycket gott för det allmänna psykiska välbefinnandet hos många människor.

Min bön för dagen: Herre hjälp mig att stanna upp. Hjälp mig att se till andra före mig själv och att förstå att jag har allt jag behöver i Dig. Amen.

 

Titti Zandelin

15 augusti 2011 11:50

Underbar bön Anders, känner sådan kärlek till dig och min nästa när jag läser den. Vilka resurser vi har i vår tro, Vi har allt vi behöver och mer därtill så vi kan dela med oss. Beundrar din o Annikas gästvänlighet och eran ork att ställa upp för så många människor, trots egen stor familj.Önskar er allt gott man bara kan önska någon.
kram från Svärmor<3

Anders Zandelin

16 augusti 2011 20:53

Tack så mycket för all uppmuntran, den betyder mycket för oss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillbaka igen efter ett på sätt och vis ofrivilligt uppehåll. Det har helt enkelt varit för mycket annat i livet för att jag ska ha haft tid att skriva. Jag misstänker att mina inlägg kommer att bli mer sporadiska nu när vardagslivet dragit igång ige...

Ibland är det konstigt som det kan bli. Igår skrev jag ett inlägg om Jesus på jobbet och idag fick jag möjlighet att vittna för min chef under en fikarast. Hon började fråga en del om min familj och min bakgrund och det finns ju en del tråkigheter dä...

Då var man tillbaka i arbetslivet igen efter semestern. Startar upp datorn och möts av 33 bevakningar i Cosmic. Jag har haft semester men för patienterna kan livet vara mycket anorlunda. På ett sätt kan det få mig att känna en känsla av otillräckligh...

Då var den här - sista kvällen innan det nya arbetsåret tar vid. Sex veckors semester till ända och därmed dags att utvärdera "semesterprojektet" samt dra upp lite riktlinjer inför vardagen.   Sammanfattningsvis har det här på många sätt varir de...

Nu har jag tillbringat så många timmar med att montera IKEA-möbler att jag nästan fått blåsor på fingertopparna efter insexnyckeln. Men nu börjar det så sakteliga bli ordning omkring mig och familjen igen. Jag märker tydligt att jag har ett behov av ...