Nu har jag tillbringat så många timmar med att montera IKEA-möbler att jag nästan fått blåsor på fingertopparna efter insexnyckeln. Men nu börjar det så sakteliga bli ordning omkring mig och familjen igen. Jag märker tydligt att jag har ett behov av att ha det åtminstone något så när ordnat omkring mig för att bibehålla min andliga balans. Det är sannolikt ett tecken på att jag fortfarande har en hel del att arbeta på för att kunna bibehålla min sinnesro i livets olika skeden. Jag kan ibland tycka att det är svårt att hitta en lagom nivå på städandet och plockandet speciellt eftersom jag har två barn som är ganska stökiga. Tekniskt sett skulle jag kunna tillbringa större delen av min vakna tid med att plocka undan i en kamp som är omöjlig att vinna. Det påminner lite grand om att rensa ogräs. Problemet blir då jag har en för hög ambitionsnivå och alla varianter av "nedskräpning" blir ett stressmoment. Ni vet det där läget då man springer efter barnen och jagar dem och gradvis blir alltmer irriterad då man märker att "kampen mot nedskräpningen" är förlorad redan på förhand.

Den här semestern har vi försökt göra en riktig uppryckning och "grundstädat", organiserat, kastat o.s.v Och sedan så fort det är gjort köper vi nya saker och hemmet liknar mest av allt en byggarbetsplats. Jag har gradvis utökat den tid jag lägger på att fixa och dona och när jag ser mig omkring hittar jag ett oändligt antal projekt som fortfarande behöver ordnas. Och samtidigt ser jag ju hur en ny och bättre ordning växer fram ur resterna efter det gamla...

Vad har nu sådana här tankegångar i min kristna blogg att göra? Det är väl återigen mina funderingar kring balans och ordning och reda kontra tid att umgås och slappna av. Kopplingen mellan ordning och reda inom mig och i min omgivning. Framförallt som jag är en person som funkar som så att när rörigheten blir för stor runt omkring mig tenderar jag att ge upp och släpper jag "kampen" inom ett område är det för mig så himla lätt att ge upp så mycket annat och kanske hamna i ett utdraget slötittande på TV eller något liknande. Jag är i tämligen hög grad en "allt eller inget" människa och detta är något jag skulle vilja bli befriad ifrån. Detta är anledningen till att jag ofta styr upp mitt liv med olika mer eller mindre rigida projekt. Jag tror fortfarande att mina projekt huvudsakligen är av godo - men rigiditeten är det inte.

Ibland undrar jag om jag söker en tulipanaros? Att vara avslappnat effektiv, att hinna med allt jag behöver utan att vara stressad.... ...att ha balans i livet utan att det ska ta för mycket tid i anspråk...

Eller jag kanske bara grubblar för mycket??

Nå här ett William Barclay citat:

"Sometimes we are so lethargic that we will not even face our questions and our doubts."

Detta citat brukar jag påminna mig om då jag hamnar i grubblerier, min erfarenhet är också att sådana här till synes kanske meningslösa grubblerier ofta brukar komma mig till gagn på lång sikt. Det finns någon form av mentalhygien i att orka fundera över de här olika balansfrågorna som egentligen inte har något svar.

Idag blev själva dokumentationen inte särdeles välformulerat mycket beroende på att jag är trött, men ungefär så här fungerar min hjärna i dessa lägen.