Ibland är det konstigt som det kan bli. Igår skrev jag ett inlägg om Jesus på jobbet och idag fick jag möjlighet att vittna för min chef under en fikarast. Hon började fråga en del om min familj och min bakgrund och det finns ju en del tråkigheter där så hon frågade hur jag hade hanterat mitt förflutna. Då fick jag berätta att det var min tro som fullständigt hade förändrat mitt liv.

På ett sätt kändes det bra på ett annat sätt lite jobbigt. Det jobbiga bestod inte i att stå för min tro, utan i att jag i efterhand tyckte att mitt vittnesbörd blev lite väl tamt. Jag var kanske inte tillräckligt tydlig och radikal. Det blev tydligt för mig att situationen var ovan och att det faktiskt var riktigt länge sedan jag vittnade i en situation där jag inte var helt trygg och där det inte var på mina vilkor.

Jag kommer ihåg en tid i mitt liv då jag hade en ständigt återkommande bön om att vara frimodig och att aktivt hitta tillfällen att vittna och predika. Så detta var dels ett tacksägelseämne - att jag fick en bra möjlighet att vittna om min tro och dels ett fortsatt böneämne om mer frimodighet.

Men visst är det fantastiskt hur Gud förser oss med möjligheter att leva ut vår tro om vi söker Honom och är villiga att åtminstone göra vårt bästa för att stå upp för vår tro och samarbeta med Honom.

Min bön just nu: Herre ge mig mer frimodighet, låt mig se möjligheter att tala om Dig och lär mig lita på Din vägledning och kraft då jag gör detta. Amen.