Idag har jag funderat en del över vad det är som motiverar eller driver mig i livet. Jag hamnade i dessa tankebanor då det slog mig att jag nu "bara" har en veckas semester kvar. Detta i kombination med att jag tycker att dagarna bara försvinner för mig, det känns som om jag har fullt upp fastän jag inte gör så mycket. Jag har till och med bett Gud om att han ska hjälpa mig att sova lite mindre på nätterna, detta då jag är en person som i allmänhet tycker att jag behöver mina 8 timmars vila per natt. Tänk om jag skulle kunna funka på sex timmar - vilka oändliga vinster.

Vi kan ta den här dagen som ett typexempel:

7:22 vaknar jag, är fortfarande seg och funderar över om jag ska försöka somna om, men konstaterar att det ju går emot min ambition så jag kliver upp.

ca 7:30-7:50 Morgonmeditation

härefter blir tidsangivelserna mindre exakta, eller snarare de uteblir

sätter på kaffe

fixar lite vid datorn - är med på en mailinglista där jag varje dag ska publicera en liten text, gör detta

då jag har en ny dator installerar jag office

läser dagens text i Barclays studiebibel

morgonbön

äter frukost

nu är kl ca 9

åker till affären och köper färska frallor som jag tänker servera resten av familjen då de vaknar, köper en kvällstidning också

letar fram och installerar några bildbehandlingsprogram

försöker föra över lite Richard Waddell predikningar till Iphonen - funkar inte...

alla sover fortfarande så jag läger mig och vilar ett tag

vaknar till vid 12 tiden

nu börjar resten av familjen vakna till liv

bestämmer mig för att klippa gräset - bensinen slut

åker till macken och köper en dunk

klipper gräset

käkar lite lunch

torkar upp utspilld juice som ett av barnen spillt ut

börjar montera nya handtag till innerdörrarna i källaren - inget passar som det ska så det tar lång tid, mycket vrida och vända samt göra om

nu är kl ca 17

tar dagens timslånga promenad

städar pannan

duschar

fixar middag - tacorester

äter

plockar undan efter maten

för över bokföringsprogram till datorn - säkerhetskopian på nätet "funkar inte" får skriva om årets bokföring

löser problemet med synkningen av min Iphone

plockar undan i köket

byter lakan i sängen

nu är kl ca 22.45

borstar tänderna på barnen

skickar barnen i säng

plockar undan i vardagsrummet

katten Stig som varit på rymmen kommer hem - håller i nackskinnet medan hustrun plockar fästingar

sätter mig vid datorn med mitt blogginlägg

Se där - det blir inte så effektivt någonting, men dagarna tar fort slut. Hur ska jag någonsin kunna få upp tempot tills arbetet börjar igen??

Då kom jag att tänka på hur det har varit för mig "förr i världen". Jag har haft mottona: "Du kan allt du vill och lite till", "Jag är för dum för att förstå att det inte går", och "När du gjort så mycket som du orkar, orkar du alltid lika mycket till"

Det som drivit mig har varit tävlingsinstinkten och i något slags maskerat högmod parat med dålig självkänsla har jag resonerat som så: "Att det du saknar i förmåga får du kompensera med hårt arbete och vilja" De här sätten att resonera har haft aggressivitet som drivkraft och innehåller ju ingen broms utan bara en ständig acceleration så de har drivit mig mycket nära den berömda väggen mer än en gång.

Hur funkar detta tema i min kristna blogg då? Jo, det jag funderar över är hur jag ska byta ut aggressivitet och tävlingsinstinkt mot något "mjukare" som ändå kan fylla samma funktion. Jag är ju van att coacha mig själv med ganska råa tillrop av typen: "Kom igen nu ditt slöa kräk - lite till orkar du allt!" och det är ju inte särskillt kärleksfullt mot mig själv. Och jag tänker att frukten av detta förhållningssätt blir att jag blir hård, tappar ödmjukhet och lyhördhet. Men det är svårt att bryta gamla (o-)vanor. Detta blir mitt böneämne för stunden.