Jag läser vidare i C. Peter Wagners bok: "Warfare Prayer - What the Bible Says About Spiritual Warfare" och nu börjar Wagner komma in på områden som är lite svårare för mig att bara acceptera så där rakt av. Bland annat förknippar han demoniskt inflytande med musik, dataspel, sociala orättvisor, homosexualitet och aborter. Jag kan naturligtvis förstå att det finns en hel del inom alla dessa områden som är eller åtminstone kan vara av ondo. Men det är svårt att veta vilken del av mig som bara är påverkad av vilka åsikter som är så kallat politiskt korrekta och vad som är en realistisk skepticism inför extremism. Att fördöma aborter och homosexualitet är inte gångbart, att arbeta mot sociala orättvisor kanske är mer av en självklarhet, dataspel och musik hamnar nog ofta i sfären för personligt tycke och smak. Ibland kan jag ha en känsla av att hamna lite väl nära gamla tiders syndakatalog som fördömde dans, kortspel och sminkning.

Det område som har stuckit ut mest för mig det senaste dygnet är frågan kring aborter. Anlednigen till detta är att det här är en fråga där jag svängt lite fram och tillbaka beroende på vilka livserfarenheter som just för tillfället påverkat mig mest. Det där låter kanske lite väl svajjigt, men så har det faktiskt varit.

Jag har både privat och yrkesmässigt sett exempel på graviditeter som inte varit bra. Det har varit stora gradskillnader i vad "inte bra" har inneburit. Det har varit allt ifrån oplanerade graviditeter hos unga människor som absolut inte önskat bli föräldrar just då. Till graviditeter mellan allvarligt psykiskt sjuka personer där den ena dessutom haft en pedofil läggning. I vissa av de här fallen har det varit så otroligt uppenbart att barnet inte är önskat och/eller att de blivande föräldrarna inte har några som helst förutsättningar att ta hand om sitt barn. Med viss insikt i sociallagstiftningen har jag framförallt i mitt yrkesliv sett effekterna hos barn som vanvårdats, ibland utsatts för övergrepp och sedan pendlat mellan hopp och förtvivlan avseende om de kan bo hos mamma/pappa eller om det är familjehem som gäller. Osäkerheten var gång ett LVU skall omprövas eller en frivillig placering  upphör på grund av vad jag ibland upplever vara en impuls (ofta i bästa välvilja) från vårdnadshavare som ännu inte är redo. Efter att ha sett hur sådana förutsättningar påverkar ett barn hade jag gradvis kommit till den åsikten att jag inte kunde vara kategoriskt emot aborter. Ibland skulle det vara bättre att inte behöva födas. Så var min uppfattning under mina "mörka" perioder.

Samtidigt (och det finns ju nästan alltid ett samtidigt) har jag också träffat ett antal barn där föräldrarna vid ett eller annat tillfälle övervägt abort eller valt att trotsa dåliga förutsättningar. Dessa barn (som ibland hunnit bli vuxna) är ju alltid människor som har ett värde, en personlighet och ett syfte i livet. Man skulle ju inte kunna säga att det vore bättre om de inte fanns! En del behöver kanske mycket inre helande för att leva ett liv som inte präglas av smärta över det som varit. Men jag tror att detta helande är möjligt. Det finns inga "omöjliga fall" för Gud. Dessa männsikor har naturligtvis också en plats i Guds plan och kan ha stor betydelse på många olika områden i livet.

Där jag står idag är min åsikt att varje abort har en tragisk historia, antingen i hur barnet blev till (i värsta fall genom ett sexuellt övergrepp), eller utiifrån sociala, psykiska eller somatiska orsaker. Men icke desto mindre bär den en tragisk historia. Målsättning ett måste vara att hindra oönskade graviditeter då är en del av målet uppnått. En annan del är att arbeta hårt på att skapa goda förutsättningar för blivande föräldrar så att de med eller utan stöd kan ge barnet en god uppväxt.

Jag tycker dock också att det är oerhört viktigt att inte förenkla problematiken och att inte agera kränkande mot de personer som står inför dessa svåra beslut. Att på "Ja till livet manér" skandera att abort är mord eller marchera med plakat som exponerar bilder på aborterade foster för att: "Visa vad det verkligen handlar om!" Betraktar jag som djupt oetiskt och kränkande. Jag anser det inte vara vår sak som kristna att (för)döma de som av olika skäl tar ett abortbeslut. Här handlar det om förståelse, kärlek och hjälp att inte behöva hamna i samma situation igen.