Jag är en person som sedan några år tillbaka har lätt för att bli stressad. Jag har behov av förutsägbarhet, planering och möjligheter till vila. Nu ser det ut som om jag är i  dåligt skick, men så är det inte riktigt. Stundtals har jag lite svårt att sortera och prioritera vilket just nu paradoxalt nog hänger ihop med att jag har semester. Semester är för mig sammankopplat med en nervarvningsperiod i början, där jag så att säga ställer om till "semestermode". I år var jag ganska sliten då jag påbörjade min semester och har därefter haft en ganska hög ambitionsnivå kring vad jag vill få gjort. Egentligen är det konkret sett inte så mycket jag gör utan stressen sitter i huvudet, ni vet det där läget där man ligger och funderar på allt man ska göra istället för att somna på kvällarna. Ett läge där det mesta upplevs som arbete eller prestation istället för bara en naturlig del av livets lunk.

I det här forumet har jag inte skrivit så mycket om mitt liv före Kristus eller min väg till Honom. Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i det just nu heller, mitt vittnesbörd kommer då jag känner mig mogen och manad av Gud att ge det i detta forum. Hur som helst så höll jag på en hel del med new age influerad meditation i "mitt tidigare liv". När jag så blev kristen, vilket jag blev i pingsttraditionen med allt vad det innebär i form av tradition och åsikter tog jag ett bestämt avstånd från allt andligt utövande och allt böneliv som ens avlägset kunde påminna om mitt tidigare sätt att meditera etc. I det här läget tror jag idag att jag så att säga råkade kasta ut barnet med badvattnet och har därför sökt ett sätt att närma mig det mystiska, meditativa och kontemplativa i bönen och umgänget med Gud. Tänker att det är bäst att tillägga att jag fortfarande i mångt och mycket är pingstraditionen trogen. Möjligen finns det något förbehåll, jag vet inte riktigt, då jag inte satt mig in i de teologiska resonemangen och argumentationerna mellan pingst och andra samfund. Framöver kommer det nog fler utläggningar på detta tema, som handlar om vilken tradition jag tänker att jag borde kategoriseras under. Men för nu räcker det att jag betraktar mig som: troende, "härligt frälst", pånyttfödd, förlåten, karismatiker - allt med en dragning till kristen mysticism, ökenfäder och kommuniteter. Samtidigt är jag en person som till min läggning har behov av att läsa, filosofera, spekulera och intellektualisera - min dagliga "kamp" handlar mycket om att hitta balans mellan positionen och vägen som jag skrivit om tidigare. 

Nu till dagens inspirerande (åtminstone för mig) citat, återigen från boken Ansikte mot ansikte - Samtal om kristen tro skriven av Skytte och Stinissen:

"Jesusbönen är (....) en metod att på kortast möjliga tid nå största möjliga samling. Den koncentrerade, långsamma upprepningen av denna korta, innehållsrika bön: 'Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig', eventuellt uttalad i samma rytm som andhämtningen, är ytterst lämpad för att åter göra den jäktade, utåtvända människan lugn och 'samlad'."

"Man skulle kunna säga att det är en centrering. man talar nuförtiden också om 'centrerad bön'. Ofta är vi människor splittrade, man upplever att man består av olika bitar som inte hänger ihop, och då är det svårt att vända sig till Gud. Vem är jag egentligen? Jag är splittrad och saknar inre sammanhållning. Genom att upprepa samma ord eller samma korta vers fogas dessa bitar samman. ... ...Jag blir en person, och är inte längre en mängd separata delar."

"Det är själva upprepningen som är så viktig. Ylva Eggehorn har lärt mig uttrycket 'den heliga upprepningen'. Det ligger en väldig kraft i att upprepa samma sak. Det är som att slå på spiken, den tränger djupare och djupare. Jag blir mer centrerad, lever mer och mer i mitt centrum, och där finns en helt annan kvalitet i min relation till Gud. Det blir relation från centrum till centrum, från hjärta till hjärta."

Ibland är det det enkla som är det svåra, att tömma sig för att göra plats för Gud. Detta som stillar mina tankar och gör mig hel, som får mig att leva i kärleken och nåden. I Guds frid förlorar stressen sitt grepp och jag hinner ändå med det du skall!