Relativa absoluter handlar om mina funderingar kring t.ex

Kan man gradera synd?

Kan man vara olika duktig på att be?

Kan man ha kommit olika långt på sin vandring med Jesus?

När det gäller frågan om graderad synd så kommer den sig av att jag redan tidigt på min vandring med Jesus fick lära mig att synd är synd och att jag aldrig ska döma en annan människa eftersom jag själv syndar. I detta låg då, att för Gud är all synd avskyvärd samtidigt som nåden och förlåtelsen täcker alla tänkbara synder. Jag tänker mig att inneboende i resonemanget finns också en varning för det högmod som kan komma ur jämförelsen med en medmänniska då jag kan frestas att känna mig bättre än denna. Samtidigt skapar detta sätt att tänka en kognitiv och känslomässig dissonans i mig. Det känns inte riktigt trovärdigt för mig att det skulle vara likvärdigt att t.ex snäsa av en kollega och att mörda samma kollega. Nog måste väl dessa olika handlingar väga olika även inför Gud? Ingen av dem är bra vare sig för mig eller min medmänniska. Jag bör definitivt lägga ner en hel del energi på att bli av med bägge beteendena. Men de måste på något sätt ändå ha olika värde. Vara olika grava.

Återigen hittar jag ett resonemang som knyter an till mina funderingar i boken Ansikte mot ansikte - samtal om kristen tro av Skytte och Stinissen. Jag känner att jag citerar denna bok så ofta att det kanske är på sin plats att poängtera att jag inte ser de böcker jag citerar som Guds ord utan som reflektioner och formuleringar gjorda av personer med större språklig begåvning än vad jag själv har. Citaten hjälper mig helt enkelt att reflektera utan att för den skull representera grundmurade sanningar.

"Kan vi gradera våra synder på det sättet; i små synder, mellansynder och jättestora synder? Och när bestämmer jag att idag räcker det med att jag gör en samvetsrannsakan, men i morgon får jag nog be Gud om förlåtelse, och på söndag skall jag gå till bikt. Finns det en gradering här?... ...Det finns en gradering. Man kan inte komma ifrån att den ena synden inte är som den andra... ...Men det finns svåra synder och mindre svåra synder."

Samtidigt:

"Jesu definition på synd är: Att inte tro på honom."

vilket medför:

"För det första handlar det (synden) om en relation till en person. Synden är inte bara en gärning, en handling, synden har alltid med en person att göra. Och denna person är Jesus, Guds son. Att inte tro på honom, att inte lysssna till hans ord, att inte ta emot det glada budskapet som han framför, det är den stora synden."

Jag tolkar detta som att i den fullkomliga relationen till Jesus upphör min synd, då synd inte kan finnas i Guds närvaro. Samtidigt är det ändå lite av en tröst och hjälp för mig att synd kan finnas i olika grader för det gör att jag tänker att det är möjligt att göra framsteg. Detta knyter an till de två andra frågorna som också i sig själva bär lockelsen till jämförelse och tanken på att mina egna gärningar kan göra mig fri. Eftersom att svaret på dem är jakande ger det mig en möjlighet att våga se min utveckling, vilket på något sätt gör det hela mindre hopplöst. För om jag strävar och strävar, men min ödmjukhet förbjuder mig att se några framsteg då synes mig vägen mycket lång och svår att vandra.

"Det bär ju vanligt att man på olika sätt beskriver trons väg som att gå från trappsteg till trappsteg, på en helig stege, en 'Scala Santa'. Och ibland undrar jag om detta innebär att vi mäter och graderar vår fromhet, att vi placerar vår fromhet på olika 'fina' trappsteg? ... ...Jag anser att det är ofrånkomligt att tala om utveckling. Bön är liv, och i livet finns en utveckling. Det gäller såväl det fysiska, det psykiska och det andliga livet. Överallt finns det utveckling, också i universum.Och jag tycker det är intressant och oundgängligt att beskriva denna utveckling. I vilken riktning går vi? Vad är målet? Vart går vägen?... ...och det är intressant att få veta mera om sådant som kan inträffa under mitt liv, under min livsvandring. Att det inte är så monotont som jag kanske trodde i början. Det sker faktiskt en hel del."

Detta får naturligtvis inte tas som ursäkt för att förhäva sig själv eller se ner på andra. Eller för den delen att sätta andra på piedestal eller låta andra placera en själv där. Men det gör i mitt tycke livsresan mer spännande och hoppfull och hjälper mig att hålla motivationen uppe.

.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillbaka igen efter ett på sätt och vis ofrivilligt uppehåll. Det har helt enkelt varit för mycket annat i livet för att jag ska ha haft tid att skriva. Jag misstänker att mina inlägg kommer att bli mer sporadiska nu när vardagslivet dragit igång ige...

Dagen inlägg har hämtat inspiration ur två vitt skilda artiklar som jag läst idag. Den ena mer jobbrelaterad och den andra ur Icakuriren. De tankebanor de gett upphov till får/ska inte tolkas som att jag ser några kausalsamband mellan Neuropsykiatris...

Ibland är det konstigt som det kan bli. Igår skrev jag ett inlägg om Jesus på jobbet och idag fick jag möjlighet att vittna för min chef under en fikarast. Hon började fråga en del om min familj och min bakgrund och det finns ju en del tråkigheter dä...

Då var man tillbaka i arbetslivet igen efter semestern. Startar upp datorn och möts av 33 bevakningar i Cosmic. Jag har haft semester men för patienterna kan livet vara mycket anorlunda. På ett sätt kan det få mig att känna en känsla av otillräckligh...

Då var den här - sista kvällen innan det nya arbetsåret tar vid. Sex veckors semester till ända och därmed dags att utvärdera "semesterprojektet" samt dra upp lite riktlinjer inför vardagen.   Sammanfattningsvis har det här på många sätt varir de...