Efter flera år då jag gradvis tappat fokus för min tro och även formerna för mitt trosutövande har tomheten och längtan efter Gud slutligen "tvingat" ner mig på knä. Livsomständigheterna (frukterna) har entydigt visat mig hur allomfattande mitt beroende av honom i grund och botten är och hur fåfängt det blir att pendla mellan vardagens polarisering mellan högmod och missmod. Tillstånd som på senare tid varit direkt och kortsiktigt kopplade till framgångar eller motgångar i min dagliga tillvaro med jobb (karriär), familj (huvudsakligen barnens med- och motgångar), hem, ekonomi, vänner, intressen osv. Att förlora mitt beroende av Gud ur sikte har lett mig till ett högmod som lättast uttrycks med den gamla devisen "Man är sin egen lyckas smed"

Denna blogg skriver jag just nu inte för att den i första hand ska bli läst. Vilket naturligtvis är ett uttalande som låter helt intelligensbefriat och som snarast borde förvisa mig till det privata dagboksskrivandets ensamma domäner. Men tanken på att det kan finnas en annan läsare tvingar mig att åtminstone försöka skärpa mitt språk och min tanke och det är väl detta som just nu är mitt huvudsyfte.

Jag har sedan en tid inlett något som jag för mig själv beskrivit som en slags andlig fasta eller reningsprocess. En process som jag tänker mig ska skapa ett gudsutrymme i mig ett utrymme som kan fyllas av gudsnärvaro och Helig Ande. Det är en process som präglas av att avstå från en del saker (för hur lång tid vet jag inte avseende vissa, andra tänker jag att jag bör avstå från även på lång sikt). Det är saker som drar igång mitt begär till sådant som inte är nyttigt för mig, åtminstone inte om det lämnas helt otyglat. Det handlar om saker som berusningsmedel; vissa former av: mat, TV-tittande, film, böker, musik som i allt för hög grad distraherar mig från mitt umgänge med Gud.

Är då detta inte farligt nära ett lagiskt förhållningssätt? Här vill jag då särskilja positionen som kristen från vandringen som kristen. Frälsningen är klar genom  bekännelsen av Jesus som Herre och genom Hans korsfästelse och uppståndelse. Detta är alltid den grundläggande position som vi som kristna kan vila trygga i. Vandringen som kristen tänker jag handlar om lärjungaskap och helgelse och den visar tydligt på mitt ständiga beroende av Honom som gör det möjligt och Hans nåd som lyfter upp mig då jag (oundvikligen) faller.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillbaka igen efter ett på sätt och vis ofrivilligt uppehåll. Det har helt enkelt varit för mycket annat i livet för att jag ska ha haft tid att skriva. Jag misstänker att mina inlägg kommer att bli mer sporadiska nu när vardagslivet dragit igång ige...

Dagen inlägg har hämtat inspiration ur två vitt skilda artiklar som jag läst idag. Den ena mer jobbrelaterad och den andra ur Icakuriren. De tankebanor de gett upphov till får/ska inte tolkas som att jag ser några kausalsamband mellan Neuropsykiatris...

Ibland är det konstigt som det kan bli. Igår skrev jag ett inlägg om Jesus på jobbet och idag fick jag möjlighet att vittna för min chef under en fikarast. Hon började fråga en del om min familj och min bakgrund och det finns ju en del tråkigheter dä...

Då var man tillbaka i arbetslivet igen efter semestern. Startar upp datorn och möts av 33 bevakningar i Cosmic. Jag har haft semester men för patienterna kan livet vara mycket anorlunda. På ett sätt kan det få mig att känna en känsla av otillräckligh...

Då var den här - sista kvällen innan det nya arbetsåret tar vid. Sex veckors semester till ända och därmed dags att utvärdera "semesterprojektet" samt dra upp lite riktlinjer inför vardagen.   Sammanfattningsvis har det här på många sätt varir de...