Jag har skaffat iPhone! Gjorde det mig lyckligare, mer tillfredsställd, coolare, andligare...? Förde det mig närmare Gud - eller kanske längre bort? Eller det kanske inte påverkar mig alls?

Min upplevelse är att det blev ett distraktionsmoment som inbjuder till en myckenhet av egentligen meningslöst tidsfördriv. Ni vet - leta appar, vara uppkopplad mot mail och FB osv. Samtidigt försöker jag legitimera det med att en iPhone i sig själv är ett neutralt föremål som jag sedan kan fylla efter mitt eget behag. Jag skaffade naturligtvis appen "Bibel 2000", laddade in predikningar, lovsång och genväg till "mannakorn" som om det skulle legitimera iPhonens status som andlighetsfrämjande. Eller åtminstone som inte andligen nedbrytande. Nu trängs de "andliga apparna" tillsammans med huvudsakligen nyhets- och idrottsbaserade diton. Samtidigt funderar jag en del över det ekonomiskt försvarbara i denna typ av konsumism i en värld där många saknar livets nödtorft. En annan erfarenhet är att införskaffandet av denna iPhone gjort mig mer öppen för annan konsumism, det så att säga stimulerade mitt habegär på ett generellt plan. Plötsligt såg jag saker jag ville ha både här och där - mina ögon blev inställda på konsumtion.

Jag läste en artikel i tidnskriften Pilgrim. Artikeln var skriven av Maria Kuchen (ska vara ett tyskt u med prickar över men ett sådant finns ej på mitt tangentbord och jag hittar det inte heller bland de tillgängliga fonterna på denna blogg, Maria får ursäkta) artikelns rubrik var "Avgiftning" och den handlar om Marias reflektioner över en artikel skriven av en modeskribent som gör ett köpstopp. I artikeln finner jag en del tänkvärda citat:

"För att se och fatta Guds vilja krävs impulskontroll, det krävs att mitt impulsiva "ja" ofta nog ersätts av ett djupare grundat "nej", det krävs att jag avstår från saker jag begär för att se vad jag behöver."

"Att låta behov i stället för begär styra inköp gör att jag känner mig lättad och ren."

"I överflödssamhället behöver mitt djupt grundade "nej" inte vara förnekelse. Tvärtom kan det vara ett sätt att bejaka. Och man behöver inte vända ryggen åt det sinnliga för att man vägrar göda sitt omättliga begär."

"Därmed blir köpstoppet mer än bara ett sätt att spara pengar, protestera mot miljöhot och arbetsförhållanden i tredje världen eller bejaka kvalitet. Det blir en andlig övning med egenvärde. Även om inte de andra aspekterna av shoppandets problematik fanns där, skulle den andliga aspekten bestå: att förstå min egen djupaste vilja genom att befria den från impulsernas välde av nycker, att synliggöra hur min egen djupaste vilja sammanfaller med Guds vilja."

Nu var mitt syfte inte att fördöma all shopping utan snarare en påminnelse till mig själv (numera så populärt benämnt - note to self) att förhålla mig reflekterande till mina egna handlingar ett slags ständigt pågående självransakan som syftar till att få mig mer i samklang med min Herre och Gud.